Min stjärna!

Det har varit en v¨ldigt spännande helg, cancerprojektet har dragit igång men jag har tystnadsplikt så mer tänkker jag inte säga.
Jag är så fruktansvärt stolt över min tjej. Hon har skött sig exemplariskt! Hon har snällt suttit och väntat på sin tur, hundar har morrat och skällt på henne och hon har inte brytt sig utan bara glatt viftat på svansen och varit på ett strålande humör. Hon är ju alltid på gott humör men förut har det alltid kännts som det slagit över och resulterat i skall och andra ljud. Nu känns det som hon haft kontroll på sin aktivitet och legat på en bra arousalnivå. Det har varit massor med folk runt omkring men det har bara tyckt varit roligt. Det har varit så himla lätt att ha med henne överallt. Inget väsen eller ngt sånt utan bara lite glatt prat men det kan jag stå ut med! Undrar om hon är frisk?
Det har varit otroligt kul att få se henne så här och jag hoppas att det håller i sig.  Nu ligger hon här precis intill  mig, världens underbaraste Hanna.
Jag tycker alltid att det är så svårt att se hur långt vi faktiskt har kommit  (jag har en förmåga att bara se problemen som vi har kvar att jobba på) men om man jämför med hur hon var för ett år sedan så kan man knappt tro att det är samma hund. Mycket jobb har det varit men det har varit värt varenda sekund!

Min rumänska stjärnhund!